Måste vara den finaste dikten
En sorglig dikt:
Tjej: Sakta ner. Jag är rädd.
Kille: Nej det här är kul.
Tjej: Det är inte alls kul. Sakta ner.
Kille: Säg att du älskar mig då.
Tjej: Jag älskar dig, sakta ner nu.
Kille: Ge mig en kram.
Tjejen kramar honom.
Kille: Ta av min hjälm och sätt den på dig.
I tidningen nästa dag:
En motorcykel har krockat in i en byggnad.
Två satt på motorcykeln bara en överlevde.
Sanningen:
Killen hade insett att hans bromsar inte fungerade men han ville inte tala om det för tjejen. Istället fick han henne att säga jag älskar dig och känna hennes kram en sista gång. Han fick henne att ta på sig hans hjälm så att hon skulle klara sig även om han skulle dö
Tjej: Sakta ner. Jag är rädd.
Kille: Nej det här är kul.
Tjej: Det är inte alls kul. Sakta ner.
Kille: Säg att du älskar mig då.
Tjej: Jag älskar dig, sakta ner nu.
Kille: Ge mig en kram.
Tjejen kramar honom.
Kille: Ta av min hjälm och sätt den på dig.
I tidningen nästa dag:
En motorcykel har krockat in i en byggnad.
Två satt på motorcykeln bara en överlevde.
Sanningen:
Killen hade insett att hans bromsar inte fungerade men han ville inte tala om det för tjejen. Istället fick han henne att säga jag älskar dig och känna hennes kram en sista gång. Han fick henne att ta på sig hans hjälm så att hon skulle klara sig även om han skulle dö
Kommentarer
Trackback